Åskvigg slår mot regnblöt bark Jordströmmar antänder sedan roten Fåror har plöjts likt vidsträckt odlingsmark Av källan som slungar ut eldkloten Det rullas ut en brokig linda Med verkning att förblinda Tills ett naturbål brinner med ljudlig signatur Därefter ligger skogen som förkolnade rester Mot nattens fond en brandgul kontur, Ett dramatiskt skådespel som lystiden befäster Naturbålets magi Skänker liv till drömbilders värld Från åskvädrets logi Och följer luftströmmars färd Naturbålets empiri Är ett starkt men förgängligt sken Likt trolldom och signeri, Vaknar nästa blossande fenomen Irrbloss som självantänds, likt nattens kristaller Och lågar över myr och hed Där som det stilla står, förmultnar och faller Som blixtnedslagets efterled På den ljungbevuxna heden, en lägereld För att värma de som I drömmar satt Där "yggdrasil" ligger av elmseld fälld Och tanken färdas I evignatt