Jag sitter så skrämd i min tvåa och ser statens television.
Där säger en tv-hallåa godnatt till vår fria nation.
Uti en otäckt fata morgana ser jag Sveriges fana.
Symbolen för vårt ideal, för sanningen, friheten, tro och moral.
För jag tror fan dom sitter och valsar i KU-förhör och debatt.
Mens vi står med tvättade halsar, och inte begriper ett skvatt.
Sen går dom ut på krogen och skrattar, åt oss som inget fattar.
Och undrar föraktfullt som så, hur mycket vi godtrogna svenskar går på.

Min Nord, min fria Nord, mitt modersland du jordens lunga.
Min Nord, min trygga Nord, det är de ord vi alla älskar sjunga.
Vi säljer ej vårt land, mot rövarband står vi upprätt, vägrar knäa.
Min Nord, min stolta Nord, tänk jag är gjord av Moder Svea.
Inte konstigt att människor klagar, ej kan skilja på rätt eller fel.
Då det verkar som våra lagar bara gäller en del.

Fast kanske bäst man låter dom ruffa, mygla, trixa, bluffa.
Och stoppa sitt huvud i sand, för att bevara sin tro på sitt land.

Alla kvinnor går med hor, utom min kära mor.
Ty hon är liljevit som snö, hon är oskuld och mö.